Fina tider.

I tisdags spenderade jag natten i Ludvika hos Maria. En av de få flickor som jag faktiskt står ut med. 
Vi tittade på Sinister, pratade om livet och jag kunde åka hem med ett lättat hjärta. 
Det är skönt att umgås med någon som är på samma nivå, själsligt.

Bussfärder är lite som terapi. Antingen sitter man och stirrar ut genom fönstret och låter tankarna rinna av, eller så försvinner man in bland boksidorna och låter allt annat kvävas av musiken i hörlurarna. 

Nu sitter jag och lyssnar på Edith Piaf och mitt nattliga sällskap åkte precis hem. 
Ibland är det något fint i att vara ovetande och kravlös.

TILLS TANKARNA FÖR OSS ÅTER
BILDER LÅNADE FRÅN MARIAS BLOGG