Älskar den här boken.
Jag kan sitta med näsan begravd hur länge som helst och njuta av Pamelas vilda groupie-liv.
Man träffar på fantastiska musiker, avundas hennes liv och höjer på ögonbrynen då hon blir förälskad på 3 sek.
Det enda jobbiga är att det kastas runt namn hela tiden, så ibland blir det rörigt och det är svårt att hålla isär alla karakrärer. 

Varför är inte jag en äventyrlig groupie i Hollywood under sextiotalet för?