20/11-13

Det är ibland svårt att komma på fötter när livet går emot mig. 
Ekonomin ligger i botten, arbetsmarknaden ser mig inte och mitt självförtroende drunknar sakta men säkert i självkritik och förakt. 
En viss besvikelse svider i hjärtat på mig. Jag borde kommit någonstans vid det här laget.. Men det enda jag kan göra är att vänta. Vänta är något som jag lärt mig att hata under det här året. Ljuset i tunneln kommer lix aldrig, ibland är det ett tåg. 

Behöver något att längta till. Något stabilt. 
Ett svar i detta kaos skapat av frågor och osäkerhet. 

TILLS TANKARNA FÖR OSS ÅTER

 

 

Plötsligt rinner bara allting över.

Så många tankar som jag knuffat bort under en period nu. 
Bekvämligheten har blivit mitt fängelse och jag har sopat undan allt som medför någon form av press.
Jag är så besviken på mig själv och jag har tappat glöden igen. 
När jag var taggad på att jobba fick jag inga svar. När jag var taggad på att plugga kom jag inte in på högskolan. Jag försökte sedan rädda detta genom att söka distanskurser för att plugga upp mina poäng, och detta har tagit längre tid än jag trott. 
Jag har slutat utvecklas inom musiken för att jag ger upp och slår mig själv med självkritik.
Jag har slutat teckna och måla för att jag inte har någon lust eller inspiration. 
Jag har slutat läsa för att jag helt enkelt inte kommer på tanken på att ta upp en bok

Jag hoppas verkligen att jag hittar min gnista igen.  Jag vill känna livet i mig. 

Tills tankarna för oss åter

In the dark.

 
 
Sometimes I wonder if I'll ever feel that fire that I am so desperately searching for.
All I wish for is the feeling of beeing alive.
If this is all there is, if this is all I get.. May the stars call me home.
Everything here is shallow, cold and empty.  I pray that one day I will feel the warmth and excitement of life.
Maybe its just an illusion, a dream of something more than this. . maybe I have not begun to live life to the fullest yet.
I just hope there is something waiting for me around the corner. I hope that fire is real.
 
 
Kanske glömmer jag bara bort de stunder livet omfamnat mig.
Kanske är det bara natten som får mig att drömma om något mer.
 Imorgon kanske jag minns igen.

Liknande inlägg