Att förstå, att se, att känna.

Har ni någonsin känt att ni blir lite rädda för er själva ?
Att ni inte riktigt vet hur ni ska reagera eller agera i vissa situationer.
Att ni inte riktigt känner er själva, eller kanske kanske känner er själva lite för mkt.
Jag tycker saknaden av full kontroll på mig själv och min avsaknad att förstå mitt ytterst luddiga jag är skrämmande.
Ibland vet jag inte varför jag känner som jag gör, eller varför jag hanterar saker på ett visst sätt.

Vad händer då man drar in någon annan i detta?
Om du eller jag inte förstår mig/dig själv, hur ska någon annan kunna göra det då?
Eller de kanske förstår och ser dig bättre än du själv.
Jag tror det hade varit bra.
Att hitta personen som är nyckeln.
Att hitta nyckeln som öppnar dina ögon för dig själv.
Eller är man själv den personen och rädslan har gjort dig blind.
Eller så kanske man ska vara just det.. Blind.
För mysterium kanske inte alltid ska lösas?


Tills tankarna för oss åter
/Katharina


crop image

1 Anonym:

skriven

Förstår precis hur du menar.. tror alla kommer i ett sånt läge någon gång under sin livstid. :/

Jag är en av dom som blir så i stort sett varje dag. I know the feeling.

Myserium kan ge ledtrådar, men borde kunna lösas, fast alla gånger så blir det inte så.

2 nina:

skriven

Jag tror jag kände precis så där när jag var runt 15....

Kommentera här: