Tänker tillbaka på tiden då jag hade en hel vägg med endast affischer på Orlando Bloom och tyckte Gwen Stefani var coolaste bruden ever.
Det som kändes som den lyckligaste dagen "i mitt liv" var när jag fick träffa E-type och det som förgyllde min vardag varje månad var när jag fick köpa ett nytt nummer av serietidningen W.I.T.C.H (som jag fortsatte att läsa slaviskt tills jag var alldeles för gammal.)
Samtidigt började kärleken för Evanescence växa (även om det tog typ 1-2 år innan jag lärde mig stava till det). Men att jag dansade till låtar som "Need to know" med Exellence och dunkade Mambo no. 5 i vardagsrummet.. Ja, det har jag ingen ursäkt för.

Nu sitter jag och drömmer om att vara ung på 60-talet i Hollywood.
Jag lyssnar på allt från Jefferson Airplane till Edith Piaf och uppskattar böcker av t ex. Oscar Wilde och Charlotte Brontë. 
Det har skett en utveckling men kanske inte framåt. Snarare har jag hamnat ännu längre tillbaka i tiden.

Tills tankarna för oss åter